En solig dag i Skanör sjösattes hon då, vår nyinförskaffade pärla Jacqueline från 1968, en Coronet 21DC Daycruiser. Glädjen var stor och förväntningarna inför sommaren i hennes sällskap likaså. Tyvärr är det ju ingen elbåt utan en väldigt mycket förbränningsdito med 220 bensinhästar under huven. Mycket bryggsegling och ankarliggning ska hålla utsläppen nere, jag lovar. Utöver detta kommer jag som ett riktigt långsiktigt projekt genast börja undersöka förutsättningar för att succesivt omvandla denna gamla klassiker till ett mer hållbart fartyg.
I första hand ska jag experimentera med elektronisk kontroll och övervakning för att hålla koll på eco-driving bl.a. genom att försöka få till ett system att optimera drevtrimmet och trimplanen så att bränsleförbrukningen per sjömil hålls så låg som möjligt. Arduinoplattformen ligger redo på labb-bänken.
I andra hand kommer jag undersöka om det, utan att ruinera sig totalt, går att smidigt förse Coroneten med en mindre elhjälpmotor för glidande ut och in i hamnar bl.a. Räckvidd på max 3-4 sjömil tänker jag mig och inga fartanspråk. Min spontana tanke är en Torqeedo-variant med lagom batteri. Men kanske man kan hitta nåt smartare.
Det sista och mer långsiktiga och samtidigt roligaste blir projektering av antingen en helelektrisk lösning men mer troligt en hybridinstallation i delvis ombyggd båt. Jag ska börja med att speca båten ordentligt med avseende på mått, vikt, skrovegenskaper m.m. och se vad som krävs för att få till prestanda som duger. Båten är gammal, jag vet, men både stil och konstruktion är hållbar länge till. Skrovet på en modern båt i denna storlek väger hälften så mycket och visst kommer det krävas kompromisser. Men det är ett roligt projekt som troligen kommer ge en hel del kunskap. Även om det kanske aldrig lämnar ritbordet.
Mer om detaljerna i min motorbåtsblogg inom kort.
