Kilowatt-timmen eller kwh:n är den nya energibäraren eller litern om man vill. Här på bloggen finns tankar, funderingar och bevakning av nyheter inom en växande bransch runt elfordon och deras ekosystem. Och allmänt om elektricitetens roll i våra energisystem. Det handlar om bilar, skotrar, cyklar, båtar, flygplan, batterier, energi, infrastruktur m.m.
Nu har intresset för elektrifiering av båtbranschen blivit så stort att det finns utrymme för en specialmässa. Den går av stapeln 11-12:e Maj, 2019, på Sjöhistoriska museet i Stockholm. Den ska jag besöka!
Jag hittade ett inlägg i min andra blogg som kommer här i något modifierad form. Elbåtsbloggen har jag tänkt ska handla om vad som faktiskt är möjligt med tanke på eldrift till sjöss och här har vi en intressant benchmark.
Allt hårdare EU-regler är på gång, även vad gäller sjöfart. Regler na gäller både utsläpp av koldioxid och partiklar och åtstramningar träder i kraft under 2019-2020. Detta tynger kanske många operatörer men driver också på utvecklingen. Det holländska bolaget PortLiner tar fasta på det och lanserar helt eldrivna fraktbåtar, eller elpråmar kanske är ett bättre namn. PortLiners fraktlösning kommer användas för inlandstransporter via kanaler och där handlar det om mycket gods.
Deras lösning är helelektriskt! Inom sjöfarten pratar man annars ofta om fyra huvudalternativ när det gäller grönare transporter. LNG (Flytande naturgas), diesel-elektriskt, bränsleoptimering med end-of-pipe-treatment samt Euro VI-motorer. Men PortLiners lösning är alltså helelektrisk utan utsläpp från båten, en Tesla-pråm med andra ord. 110 meter lång och 11,45 meter bred med 280 st 20-fotscontainrar i lasten.
Kolla promotion-videon för att se den häftiga lösningen med höj- och sänkbar kommandobrygga för att kunna parera för låga broar på de holländska kanalerna. Med ballasttankar kan hela pråmen också sänkas för samma ändamål. Fin teknik tycker jag i alla fall!
I videon ser man också terminalhanteringen av containrar med helelektriska lastbilar och infrastrukturen för laddning av både flytande och körande lastkapacitet. En snyggt boxad containerlösning för batterikapacitet (Här pratar vi inte kWh utan MWh) eller vätgas-bränslecell syns också i videon.
I min dagliga SR-meny ingår alltid konsumtion av Vetenskapsradion och Vetandets värld. Där får man en vällagad och fin smakportion av teknik och vetenskap snyggt serverat av forskare, industrifolk och redaktörer. Idag handlade det om batterier. Batterier finns lite överallt behovet växer dramatiskt just nu bl.a. med tanke på elbilarnas framfart. Framtidens elektrifierade båtar kommer självklart bidra till ännu större ökning.
Räcker råvaror och viktiga metaller framöver? 12 miljoner elbilar ska produceras till 2026 enligt prognoserna och det sitter i medeltal några hundra kilo batterier i varje fordon eller båt.
Litiumjon-tekniken dominerar fortfarande och batterierna har lite blandat metallinnehåll med främst litium då som är en lätt och böjlig metall. Kobolt är hårt och bryts huvudsakligen i Kongo under usla arbetsmiljöförhållanden med inslag av barnarbete. Ett viktigt problem att hantera! Koppar, mangan och järn ingår också. Litiumbehovet kommer att tredubblas inom 10 år säger man.
Fler gruvor behöver definitivt öppnas för att få fram metaller och där går det för långsamt idag. Litium finns det gott om men däremot inte kapaciteten att bryta den. Återvinning är helt nödvändigt inte bara av miljöskäl utan även pga tillgång till råvara för nyproduktion av både bilar och båtar.
Stora batterifabriker som svenska Northvolt vill utveckla och producera batterier i stor skala för fordon, industri och elnät. Och säkert båtar också gissar jag. Man siktar på 32 GWh per år i producerad batterikapacitet. Hur mycket är det frågar man kanske? Som jämförelse kan ses ett Tesla-batteri (som är ganska stort för att vara i en elbil) på ca 80 kWh vilket betyder att Northvolt i full drift skulle kunna leverera batterier till en knapp halvmiljon Teslabilar per år. Eller en miljon "vanliga" elfolkbilar.
Minst hälften av batterierna ska återvinnas i egen regi av av Northvolt. Men Europaindustrins återvinningsprocess idag är inte den bästa. Man smälter ner hela batteriet och separerar det man kan få betalt för som kobolt, nickel, järn och koppar. Mangan, grafit och litium förloras. Och plasten bränns också bort! Huva! Många batterier förloras på vägen och kommer inte ens tillbaks för återvinning. Effektiva vattenbaserade separationsmetoder kan återvinna litium i tillräckligt ren form för att det ska kunna användas i ny batterproduktion. Mekaniskt bankar man, termiskt smälter man och i vatten löser man upp gammalt material för att sen kunna separera. Volymåtervinning visar sig snart om det går bra eller inte när de första större mängderna uttjänta elbilsbatterier ska tas om hand.
Nya material i batterierna behövs framöver och kobolt minskar redan nu. Litium-jon kom kommersiellt för 20 år sedan och de trimmas hela tiden map prestanda och pris men måste förr eller senare ersättas med ny batterikemi. En storskalig eldriven bilpark blir svårt med dagens batteriteknik.
Den kom just nu. Åtminstone om du menar bloggen som heter Elbåten. Välkomna till första inlägget. Där jag då frågar mig om den riktiga Elbåten kommer. Kommer att slå igenom alltså. För visst finns det elbåtar redan idag. Men när, var och hur tar sig elektrifieringen in i fritidsbåtslivet på allvar, det kan man ju undra? Det pratas mycket, testas mycket och häcklas också en hel del. Själv tror jag att en mer kostnadseffektiv hybridteknik står inför ett större genombrott den närmsta 5-årsperioden där man kör elektriskt, tyst och långsamt i hamnar och lugna vatten för att sen kunna transportera sig längre distanser med biobränsle och modern, mindre miljöbelastande förbränningsmotorteknik. Snyggt och integrerat som i en Toyota Prius ungefär. Plug-in laddning med robust laddstolpe vid bryggan ska också finnas vilket definitivt inte är speciellt high-tech. Bara lite politisk och affärsmässig vilja behövs för att få till det. Bärplan på motorbåtar hittar säkert sin plats när tester (läs om svenska elbåten Candela) och prototyper fortplantas in i kostnadseffektiv volymproduktion.
Elbåt med bärplan från Candela Speedboats
Effektivare långsmalare skrov kommer behövas och säkert blir det mycket innovation runt flerskrovslösningar. Fordonsmotorer har det lättare som bara ska kompensera mot vägfriktion och luftmotstånd medan båtmotorerna kämpar mot det tunga bromsande vattnet. Energiinnehållet i en liter bensin som väger ungefär ett kilo är mer än 50 gånger så stort som motsvarande vikt modernt LiI-batteri. Att köra elbåt fort och långt i konkurrens med förbränningsmotordrivna flytetyg ligger därför ännu långt i framtiden. Det är inte bara en fråga om att jämföra tekniska lösningar utan man får också fundera på beteende, behov m.m. Vilket båtliv vill vi ha i framtiden och vad är acceptabelt för miljön. Teknikutvecklingen dundrar på och miljökraven blir hårdare för varje dag. Elektrifieringen är definitivt på gång med många spännande steg och lösningar på vägen. Eller på vågen kanske man ska säga. Här på bloggen tänkte jag följa vad som händer. Hoppas ni vill hänga på i diskussionerna!
