I rymden har man koll...

...på kilowattimmarna. För att det är absolut nödvändigt. Elsystemet på den internationella rymdstationen ISS är en kritisk resurs eftersom det mesta inklusive boende, drift och vetenskapliga experiment behöver elektricitet för att fungera. Och det finns inte obegränsade mängder el att tillgå. Men energisystemet är i högsta grad hållbart eftersom produktionskällan är solen och dess energi fångas in av solceller (kiselplattor) som konverterar den till elektricitet. Metoden att "skörda" solenergi på detta sätt kallas fotovoltaik. 

Förutom att man skapar distribuerar, lagrar och förbrukar elektrisk energi så behöver man kunna göra sig av med överskottsenergi via radiatorer som riktas ut mot rymden och den kalla sidan på ISS. Det finns 8 "solcellsvingar" på ISS. Varje sådan har ca 33000 solceller och är 35 x 12 m stor. Den totala effekten från solpanelerna i direkt solljus är ca 240 kW.

Under den mörka 35-minutersdelen av banan runt jorden används nickel-väte-batterier (N-H2) respektive Li-jon-batterier för kraftförsörjning av ISS. Den senare batteritypen byter successivt ut den förra av rymdpromenerande austronauter. Batterierna laddas i solskensfasen och försörjer elsystemet under den mörka. 

Solpanelerna levererar maximalt 160 V likspänning. S.k. BCDU-er, Battery Charge Discharge Units, reglerar laddning och urladdning av batterienheterna som i sin tur levererar vardera 6,6 kW till ISS. Uppladdning/urladdning sker 16 gånger per dygn och ISS har 24 BCDU-er på vardera 100 kg. Likspännings-omvandlare (DC/DC) levererar systemspänningar på mellan 110-126 V.

Och här kom en förkortning till: SSPTS. Station-to-Shuttle Power Transfer System. Här kan en dockad rymdfarkost bli strömförsörjd av ISS solpaneler så farkostens bränsleceller sparas. Lite grand som villans laddbox till elbilen! :-)